När jag var elva år, besökte jag min morfar på sjukhuset, strax innan han skulle dö. Han var tunn som en fågel och pratade i gåtor, eftersom han fått morfin mot smärtan. Jag visste inte vad jag skulle tro, men sträckte fram handen och neg och tackade när han gav mig en luftpeng ... men jag var rädd.

Annars har jag aldrig mött någon, som jag vetat ska dö alldeles snart. Jag har mist nära som dött plötsligt, men aldrig varit förberedd.

Idag hälsade jag på en vän som snart ska dö. Hon är ung och har barn. Hon har varit sjuk i några år och kämpat mot sin sjukdom med bromsmediciner, strålning, operationer. Och hon har tagit för givet att hon ska bli frisk och leva vidare. Men nu vet hon och vi alla att det snart är slut.

Hon får vara hemma, de sista dagarna. Ett sjukvårdsteam besöker henne fyra gånger om dagen och ger blod och medicin och näring. Och jag var där och träffade henne, kanske för sista gången. Det var gott. Att vara med dem och prata och dricka kaffe. Att krama barnen och lyssna på henne. Även om det inte gick att förstå allt hon sa, så fanns känslan av samhörighet där. Det kändes gott att mötas mitt i sorgen. Mitt i livet. Mitt i nuet - som är som det är. Deras verklighet, som jag var med och delade en stund. Och mer kan jag inte göra just nu, men jag är glad att jag fick göra det. Att jag fick sitta där och skratta och sörja omvartannat. Det var på något märkvärdigt sätt en trygg känsla som spreds där i köket.

 

Filifjonkan

2 januari 2007 23:33

Det var fint av dig fru Fundersam. Det finns inte så många som gör sånt de flesta är rädda drar sig undan och det är illa. Man får en chans själv också att bearbeta det svåra som kommer.Men dock en liten tröst (näe fel ord)en varm känsla snarare att ha tagit farväl. Hoppas du kan sova gott i natt i alla fall.Godnatt med dig

http://filifjonkan-se

 

Alexandra

2 januari 2007 23:36

Tryggheten finns där när allt är avskalat, på nåt sätt. Äkta möte ...

 

Fru Fundersam

2 januari 2007 23:38

Tack Alexandra och Filifjonkan. :-)
God natt och sov gott ni med!

 

Jossan

3 januari 2007 09:12

Håller med Fjonkan. Tror att din vän uppskattar att du finns vid hennes sida även när det är som svårast.

http://jossans.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...