Mynta

6 januari 2007 23:46

Du ställer dig själv svåra frågor :)
Jag kan bara utgå ifrån mig själv och genom att vara ärlig mot mig själv och försöka sätta ord på mina känslor har jag kommit en bit på rätt väg. Jag utsätter mig inte för obehagliga situationer om jag kan göra ett val. Jag har trott många konstiga saker ang. mitt sanna jag. Innerst inne är jag samma person som jag alltid varit men jag har hittat nya sidor som jag omsorgsfullt stoppat undan. Sakta upptäcker jag att det finns sidor hos mig som jag faktiskt tycker om. De tråkiga sidorna tar mindre och mindre plats. Kan det vara så att det handlar om självkänsla? Ojdå, nu blev det invecklat. Hoppas du förstår hur jag menar? Jag tränar på att uttrycka mig begripligt...Hi hi

Med risk för att verka framfusig så kanske...sex kan hjälpa...åtminstone för stunden ;)

ulm

6 januari 2007 23:50

Jag hittade det som var mitt sanna jag när jag vågade sluta bry mig om vad andra människor förväntar sig, utan bara såg till vad jag ville, önskade, tänkte och trodde...Det var en hård smäll att ta, men ack så nyttig...Visst kan man tro att man då ska bli egoistisk, men det blev precis tvärtom...

Fru Fundersam

7 januari 2007 12:24

Skönt att ni alla svarar. Jag kan ibland tänka att jag går två steg för långt, när jag lägger ut såna här tankar, men å andra sidan är jag medveten om att alla människor har sina tvivel och funderingar och att vårt inre bråkar med oss på olika sätt. Det är väl bara inte så lätt att dela sitt inres värld med andra. Vi är inte alltid så vana att kommunicera på det sättet. Men det känns befriande också att försöka. Och intressant att ta del av andras erfarenheter.
Mynta, jag håller med om att sex är en fantastisk uppfinning för att lösa frustration och spänningar. Tur att det finns. Ibland glömmer man bort det mellan varven. Och ibland konstrar man till livet genom att ställa sig för märkliga frågor, när man skulle klara sig bättre genom att bara acceptera och vara. Jag känner som er Mynta och ulm, att det är rätt väg att gå genom att ta vara på sina egna önskningar och se till att må bra själv. Just så blir man antagligen varmare och öppnare för andra också.
Fortsättning följer! Life goes on. :-)

marie

7 januari 2007 12:44

Vi vrålar kanske inte hos oss men vi har rätt att bli riktigt arga och tappa kontrollen. Vi får skrika åt varandra när frustrationen blir för stor över att den andra inte förstår, eller över något annat. Barnen "fick" tappa humöret när de var små utan att bli tvingade att lugna ner sig på stört för att det inte "såg bra ut" med okontrollerad ilska. Ja, inom rimliga gränser. Man måste ju även lära sig självkontroll och att ta hänsyn ;)
Vulkanutbrott?
Jag är antingen perkering eller racer, som jag brukar säga. Nästan aldrig mittemellan-lagom. Säger jag lite även med tanke på ditt förra inlägg! ;) Go girl, GO for it!