Oj, så många kommentarer jag får kring att prata om utmattningsdepression! Tack!!!!

Nu ska jag försöka mig på ett inlägg om medicin. Men ni som läser detta, ska veta att jag inte är läkare eller forskare eller på den nivån insatt. Så jag skriver bara hur jag uppfattat sambanden ...

Jag tänker ibland, att om jag hade diabetes eller hjärtproblem, och fick medicin för det, då skulle andra människor respektera att jag tog min medicin och ingen skulle väl komma på tanken att ifrågasätta varför jag tog medicinen.

Men om jag är utmattningsdeprimerad och periodvis deprimerad, då tror en del "friska" att det är ungefär samma sak som när de är lite nedstämda eller på dåligt humör. Och de tror att det bara är att skärpa sig och bita ihop. Som de brukar göra "och det går så bra så" ...

De tycker att man ska strunta i medicinen.

Det trodde jag också!
Förr.
Innan jag tappade orken så märkbart.
Innan min kropp började bete sig så konstigt.
Innan det kändes som brand inom mig.
Innan jag blev så överkänslig och svag.
Innan jag tappade riktningen och farten.

Men nu har jag förstått att det är lite mer komplicerat än så. Hjärnan och kroppen har sinnrika system som är som pendelrörelser. De olika systemen bygger på att vi som människor växelvis tar i och slappnar av, tar i och slappnar av .... och att vi är konstruerade för det, ända ned på den kemiska nivån.

Men när något stressat oss för länge har vi befunnit oss i "påtillstånd" - alarmreaktion - konstant under alltför lång tid och då tycks kroppens egen läkningsförmåga rubbas.
Av- och påsystemet inom oss upphör att fungera.
Det har gått sönder!

Kroppen har tappat förmågan att reglera sig rätt. Den går igång (med hjälp av hormoner) vid fel tillfällen och kan inte stänga av påslaget som annars. Och nattetid, när det är meningen att man ska sova lugnt och kroppen ska bygga upp sig och lappa ihop sig, då är det systemet också stört. När man inte sover som man ska, kan kroppen inte längre återhämta sig ...

I spåren av alla dessa felreaktioner kommer infektioner och depressioner och utslag och magont och och och och .....

Och tydligen tar det evigheters evigheter att få systemet i ordning igen. Då prövar läkarna olika mediciner som ska rätta till själva kemin inom en. Men det finns ju inte en lösning för alla, så det blir ju ganska många prövningar av olika preparat.

Svårt som lekman då, att veta om det ska bytas medicin, höjas dos eller vad ... I alla fall är man inte hjälpt av amatörförståsigpåare som har åsikter kring ens medicinerande.

Så vid sidan om att vi själva tränar oss att slappna av, mjuka upp oss med snälla rörelser, lär oss äta rätt, sköter om oss och tränar oss i HUR vi ska tänka, bete oss, reagera, för att klara av att inte slå på stressknappen, så försöker medicinen hjälpa till på kemisk nivå.

Men om det funnes en för alla given lösning, då skulle det ju vara enkelt. Då skulle vi få en GÖR SÅ HÄR-lista och ett recept i handen, x veckors sjukskrivning och sedan tillbaka till jobbet.
Klappat och klart.
Frid och fröjd.
Försäkringskassan slapp punga ut med åratals sjukpenning.
Landet skulle blomstra.
Och alla skulle jubla!

Men riktigt så enkelt är det inte.

 

Filifjonkan

25 januari 2007 11:18

Kollar efter kuddar i lömska bakhåll hm verkar lugnt. Det bästa är när "kroppsknappen" inte står på on eller off utan rolling...då flyter allt på precis som lilla bäcken i skogen har sitt givna förlopp. Det är Fjonkans slutsats över sin egen gistna lekamen fulltankad med medicin för att hjälpa systemen till rolling! :) men alla är vi olika som du säger fru Fundersam.

 

ulmus

25 januari 2007 11:38

Precis som medicin kan vara ett no-no i vissa sammanhang - för mig var det så att både min kurator (som är specialiserad på stress) och min läkare ansåg att läkemedel (som jag för övrigt själv inte ville ha) skulle fördröja mitt tillfrisknande, så det var aldrig aktuellt i mitt fall. Som jag skrev förut så har jag inte varit deprimerad under min utmattning...

 

Fru Fundersam

25 januari 2007 11:44

Intressant ulmus! För ibland vet man ju inte om det är medicinen som gör en deprimerad till slut ....

http://frufundersam.bloggagratis.se

 

marie

25 januari 2007 13:18

Jag ville inte ta något för jag gillar inte piller men gjorde som de sa och det funkade. Men jag var å andra sidan deprimerad och det rejält.

http://carpediem.bloggagratis.se

 

egoista

25 januari 2007 20:39

Jag såg en tänkvärd kommentar inne på alltforforaldrars stress-snack för ett tag sedan. Det var en tjej som av sin doktor fiok svaret att på samma sätt som en diabetiker behöver insulin behöver en stress-sjuk seratonin. Det är en bra likelse, för precis som en diabetiker i viss mån genom att "leva sunt" kan må bättre/trappa ner på medicineringen, kan en stress-sjuk kanske också det. Jag ser ingen motsättning mellan att ta piller och kämpa själv. Som yin och yang är det två krafter som hjälps åt. Jag fråntar mig inte ansvaret och viljan att bli bättre (må bättre, trivas mer med mig själv) för att jag går med på medicinering.

Jag säger inte att om jag bara levde rätt skulle jag aldrig behövt piller. Men att för mig är det tröstrikt att det är ett hjälpmedel jag kan ta till, som styrker men inte tar över.

Det var inte lätt att ta beslutet att börja (eller att sluta). Jag önskar att fler pratade om det här. Statistiken pekar tydligt på att många i vår omgivning äter det. Ändå är det få mediciner som (fortfarande) är så skambelagda.

http://www.egoist.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...