.... varför jag valde bilden av vedboddörren med det gamla gångjärnet i smide, till det förra inlägget.

Jaha. Jag går på intuition. Men jag ska försöka tänka lite på frågan. Och jag tänker att först och främst för att jag tycker att dörren på bilden är vacker med all sin slitna, lite operfekta yta.

Men sedan tänker jag vidare på vad jag tycker om och vad jag kan ha valt att fota överhuvudtaget: järn, ved, kryddland ... Det är tidlösa nödvändiga ting och bearbetningar som människor gjort av det allra ursprungligaste - malm, träd, jord och vilda växter. Det finns historia i bilderna. Och nutid. Det finns ett slags respekt för livscykler och kretslopp. Att ta vara på allt jorden ger utan att utarma den ...

Och i nästa steg blir tanken: att ta vara på allt det som finns inom MIG. Att se min egen rikedom. Bakom vedboddörren ligger min skatt. Inom mig. Ännu inlåst - jag öppnar dörren då och då, tar ut en vedbärare full, men stänger sedan dörren om skatten igen ...

*Ler*
Det blev ju spännande att tänka mer på bilden.
Tack, Manne!