Hela natten har stormen rasat. Jag har legat i mörkret och hört dunsar av grenar som fallit, takpannor som lossnat, luftmassor som dånat ... Som att sitta mitt i en orkester, när alla låter sina instrument ljuda samtidigt, alldeles ostämt och orytmiskt ...

Strömmen hade försvunnit, det var svart. Och inom mig var det någon som ville spänna alla mina strängar, så att kroppen vred sig i nya märkliga lägen. Jag blundade och skärpte mina övriga sinnen. Lyssnade till kakafonin och såg bilder av en bebis inom mig.

Natten blev orolig. Jag låg vaken i perioder, med extrafilten över täcket. Inbillade mig att in iskall vind strök över kinden. Såg mig själv som barn, sitta i en snödriva.

Min nya mobil väckte mig med larmet klockan nio. Jag förberedde mig på en dag utan dator, musik och vatten. Jo, när elen går, slutar även vattenpumpen att fungera härute på landet. Tänkte att jag skulle ta vara på dagen och finna något nytt ...

Eldade i spisen. Drack en skvätt citronvatten som turligt nog stod i det strömlösa kylskåpet. Funderade över hur jag skulle klara mig utan kaffe hela dagen ... och hur skulle jag klara toalettbesöken? Hämta vatten från ån i en hink, för att kunna spola ...

Gick ut till vedboden och fyllde vedkorgen. Såg på vägen tillbaka att fler bräder lossnat från taket. Några hade fallit över den stora klätterrosen. Men nu sken solen och vinden hade mojnat. Allt var stilla och idylliskt. Och när jag vände mig mot Fru Fundersamhuset upptäckte jag att det lyste därinne från en elektrisk lampa.

Så nu hade strömmen kopplats på igen. Allt var som vanligt.

Tisdag.
Tisdagen blev ingen vis dag.
Tisdagen blev fis-dagen.
Tisdag - is-dag, iskall tisteldag.
Stel dag, fel dag, brister-dag.
"Tisdag, misstag" - ristar jag ...
Tisdagen är ingenting att minnas.

Lägger mig att sova.
Kanske onsdagen vill väcka mig
med nyutsprungen ros på frukostbrickan.

Som om stormen
tagit grepp om mig
Slagit ned mig platt till marken,
brutit bladen, knäckt min stjälk

Som om stormen
trängt sig in i mig
Stulit med sig all min lycka,
all min styrka, allt mitt hopp

Som om stormen
blåst mig tom igen
Sargat insidan av skalet
torkat ut det, tystat ned

Som om stormen
inte ger sig än
- förrän allt är sönderskakat
ock kan byggas upp på nytt.

Fick tidningen Scenpass med posten idag och sitter nu och bläddrar och läser om Riksteaterns alla föreställningar under våren ...
Hoppas kunna se mer teater i år. Bra teater ger mig omvärderingar av livet och stora upplevelser ...

Med ett scenpass går man billigare på en massa olika teatrar. Du kan läsa mer om det här.

Helt klart är att Fru Fundersam inte hänger med längre i svensk ny film. Kanske för att titlarna från förra året inte lockat särskilt. Inte en enda av de nominerade bidragen till Guldbaggepris, har jag sett på bio. Förutom en av de nominerade till bästa utländska filmer: Almodovars Att återvända.

Apropå fem påståenden, varav ett var falskt. Fru Fundersam har inte spelat cello, fiol och gitarr. (Men däremot blockflöjt, klarinett och piano. Om nu någon undrar.) Allt annat var sant.Gerda-Thyra och Alexandra gissade rätt.Ni får båda en stjärna i kanten och en prick i himlen för att ni var så duktiga!!!

Tipp, tapp, tipp, tapp
i kartong av papp
tomtarna vi gömma
julen kan de glömma
Ingen för dem ömma.

Rafs, rafs, krafs, krafs
städar i ett nafs
julen börjar damma
vår vi vill anamma
Frisk luft meddetsamma!

Vi svenskar har uppenbarligen ätit en massa under julen också. Tillsammans har vi gått upp lika mycket som 14 elefanter. Jag undrar hur många kg det är möjligt för en människa att äta upp sig på en vecka? (Texten hämtad från Lotta Grönings blogg idag.)Hör du till dem som ökat i vikt under julen? Svara gärna på min nya omröstning.