Jag läste nyss att vi nästa vecka på ICA ska kunna köpa rättvisemärkta rosor.

Det är väl bra?
Just att veta att de människor som odlat och skött om rosorna, har haft justa arbetsvillkor, fått hjälp med regelbundna hälsoundersökningar och semester! Och att vi genom att handla dem, hjälper till att låta fler människor få det bra. I det här fallet odlare i Kenya.

Läs mer om de rättvisemärkta rosorna här.

Lördag
Lugn i huset. Herrn har eldat i vedspis och kakelugn, hämtat tidningarna och bryggt kaffe. Värmt och skummat mjölken, hällt upp yoghurt i skålar, skurit päron, apelsin och äpple till en fruktsallad och brett smörgåsar. Victoria Tolstoy sjunger ur stereon.

Jag masar mig sakta upp ur soffan.

God morgon!

Drömde inatt att jag gick från rum till rum i ett stort hus för att hitta en säng där jag kunde få sova i ro, men i varje rum fanns andra människor. Ingenstans kunde jag få sova ifred. Och det var mina egna barn när de var små, vänner i vårt sommarhus och deras vänner, som kom mitt i natten och skulle börja festa ... Det var min barndoms familj och det var folk, folk, folk .... Överallt. Och i varje rum låg dessutom någon som snarkade. Jag blev galen och bet hårt i en bok, så att tänderna så småningom gick igenom pärmarna och blad efter blad ...Ja, jag skulle kunna berätta länge om allt som hände i den drömmen. Men kontentan var att jag till slut vaknade och hörde Herrn snarka gott på sin kudde.Fick svepa in mig i täcket och vandra ner till soffan och sova klart.

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen.

ur Lille Prinsen av Antoine de Saint Exupéry

Sitter och läser.
Herrn ser på Wallander del 2, men eftersom jag inte såg första delen, så avstår jag. Och så har jag insett att Wallander håller på ett tag ikväll, så att jag missar det program jag hade tänkt se på 4:an.
Men, vad gör det?
Teven är ju inte hela världen.

Jag har nyss läst Marguerite Duras bok Fartyget Night. En bok som jag hittade på biblioteket och föll för, därför att den var så vacker. Silvergrå med svarta boksidor med vit text. Eller, snarare: jag har läst den första delen i boken, med samma namn som bokens titel. En fantastisk berättelse om kärlek, passion och besatthet på distans. Om en kvinna och en man som träffas per telefon på nätterna. De andra delarna har jag bara skummat. Jag gör så nuförtiden. Jag läser det jag VILL läsa. Det jag har lust med. Och så lämnar jag det andra - det som jag inte har lika stark lust till. Och på så vis hinner jag ju med att ta in mer. Mer av det som intresserar mig. Och så slipper jag traggla med det som inte intresserar. Jag lär mig att välja.

För jag är ju vuxen nu.
Jag får ju.
Jag får bestämma.
Jag får bejaka min egen lust.

Jag läser också Åsa Mobergs bok Lustpunkten. Hon berättar om detta sätt att lära sig: efter lustprincipen. Att människor kan gå hur långt som helst utan formell utbildning. Utan fina betyg i skolan. Om de har förmågan att följa sin lust. Och lära sig av livet. Hon ger exempel på människor som blivit bortsållade i skolan, men sedan lyckats utmärkt ändå.

För vi lär oss av varandra - om vi vill. Av erfarenheter. Av allt som vi känner lust till och nyfikenhet inför. Vi lär oss från radio, teve, tidningar, barn, internet, bloggare, vänner, naturen, vårt inre ... Om vi vill. Om vi har lust.

Tyvärr har många barns nyfikenhet redan krossats i skolan. Och många tror att de måste inrätta sig. Och ha tråkigt när de lär. Plugga med ångest - kanske bara för att sitta med höga studieskulder och bli arbetslös? Eller så tror de att de inte kan lära sig. Att det inte är meningen att de ska lära sig ...

Vi har alla ett ansvar att bejaka lusten hos oss själva och hos alla barn och vuxna vi möter. Möter man en nyfiken människa, så möter man energi. Och sedan beror det på min attityd, mitt bemötande om jag kan bejaka den energin. Eller om jag dödar den.

För att det ska vara lustfyllt i skolan, behövs det lärare som inser det. Lärare som har lusten kvar själva och som hittar vägar att locka fram och bejaka lusten hos sina elever.
Lusten att lära.
Lusten att se.
Lusten att mötas.

"Om vi inte lever i kärlek är det lätt att torka in, Vi behöver den som en växt behöver vatten" skriver Sanna Ehdin i Sluta kämpa - börja leva.

Alexandra skriver om det betydelsefulla i att andas. Och jag kommer genast på mig själv med att sitta och hålla andan. Det är så lätt hänt. Att glömma ...

Och så märker man att axlarna är vid öronen. Och benen är hopsnörda under bordet. Och ryggen stel ...

In - ut - in - ut - aaaaaahhhhhhhhhh.

Vi behöver kunna språk.
Framförallt svenska i Sverige.
Kunna uttrycka oss muntligt, för att bli tagna på allvar. För att känna att vi duger. För att ingen ska kunna sätta sig på oss.

Det har gått häftigt till i en av skolorna i Landskrona, har media rapporterat. Och för att komma tillrätta med problemen har man försökt att inrätta förbud. Förbud mot att tala andra språk än svenska, även på rasterna.

Fru Fundersam baxnar!
Och de som ville införa förbudet har också fått backa med sina förbud. Man kan inte tvinga människor på detta sätt.

Eller som det står i dagens huvudledare i DN: Förbud gör ingen till en bättre språkbrukare. Det kan möjligen få någon att tiga, osäkert på vilket språk dock.